Dans och regn
Det var socialdans på klubben så hela kroppen av härligt swing och alla dansade Lindyhop.
En dans som kom från svartklubbar i Harlem på 30-talet. Det är underbart. 2,5 timmes dans känns i kroppen.
På grund av min praktik så var denna måndag en av de sällsynta denna termin som jag kan få vara med att dansa med massa härliga människor.
Dagen idag började med en resa till Borås för att möta upp mina deltagare och min mentor för att i ösregnet besöka Vävkompaniet, denna underbart härliga affär med roliga garner och nya idéer inom handvävningen.
Är man i Borås så Måste man nästan besöka affären, om inte bara för inspirationens skull.
Så nu är man framme i Grebbestad för en ny praktikvecka med massa väv,stickning och lätt ångest över mitt stundande examensarbete samt andra uppgifter som min utbildning och Linköpings Universitet vill ha av mig.
En ny typ av blomma
Jag var bortbjuden på pizzabak i lördagskväll och under dagen när jag var och handlade mat insåg jag att det är ju trevligt att ta med sig en blomma till värdinnan.
Det råkar vara så nu att värdinnan är väldigt intresserad av allt som har med blommor och odling att göra så för att inte vara alltför förutsägbar så knåpade jag ihop en bukett av lite annorlunda slag som blir dålig av att bara låta den vara.
mat mat mat, massa mat
Här är en bild på läckerheterna till efterrätt
På nåt sätt kom det sig så att tre av oss hamnade på Gretas efter en liten sväng med singstar.
Oväntade kvällar är ett välkommet inslag i en annars alltför rörig vardag.
gah
Ibland känns allt lite tyngre än vanligt.
Jag tror att jag har åkt på nån slags förkylning som har beslutat sig att hålla i sig länge och bara ligga och småmola lite så man bara går och irriterar sig på den . Dessutom är jag helt slut.
På praktiken har jag hållit två lektioner(läs förmiddagar) i bindningslära denna vecka och min hjärna är tömd efter det.
Hur kommer det sig? Är man så klen som människa eller blir det bara för mycket ansträngning för hjärnan att vara på toppfokus en hel förmiddag?
Men min nya stickning, en mössa i fyrtrådigt ullgarn ligger här och väntar på att jag ska avsluta den så den kan värma mitt huvud i höst och vinter. Det är rätt härligt att skaffa sig ett snabbt stickprojekt så det känns som om man faktiskt gör klart något.
Lite kreativitet blir det allt
Jag befinner mig på vävlinjen och stortrivs. Även om de studerande inte har kommit värst långt och många av de aldrig har vävt så finns det så mycket kreativitet och vilja och det är underbart att få vistas i den miljön.
Jag hoppas kunna inspirera på mitt sätt.
Det som är mindre kul är att min handledare verkar ha svårt att släppa in mig, det är lite som om hon är lite rädd att jag ska ta hennes jobb, men det vill jag inte alls. Hon ska vara där hon är och det är verkligen hennes plats.
Jag är beredd att flytta för att få mitt drömjobb, men jag är iaf övertygad om att det är på en folkhögskola som jag ska jobba på! Det måste vara världens bästa arbetsplats.
Tänk att få inspirera människor som vill lära sig att väva och få visa vilka möjligheter det finns.
Vad jag har svårt att förstå är varför det finns så få killar som har hittat till vävningens underbara värld. Det finns inget som hindrar en att väva med spik .
